Home Okategoriserade Episod tre – Dan Helder till Goport

Episod tre – Dan Helder till Goport

written by sailinggrandiosa 20 September, 2017

Har ni någon gång funderat över varför man inte ska segla genom en vindkraftpark?
Det är onsdag den 28 juni och vi har varit iväg från Sverige i tio dagar. Helgen som gick var helt fantastisk! Ändå var det av en ren slump som vi hamnade i den Holländska kuststaden Den Helder. Vi skulle ju bara gena lite inomskärs… Redan på flera sjömils avstånd kunde Joel, genom diset, urskilja konturerna av hans barndoms drömfartyg, Kruzenshtern, som stolt låg vid kajen tillsammans med ett hundratal andra tallships och segelskutor. När vi långsamt gled in genom hamnen blev vi, genom ett trollslag, en del av en storslagen fest som kunde upplevas både på land och på vattnet. Det visade sig dock snabbt att de allra flesta besökarna glädjande nog kom per bil, och inte med båt, vilket gjorde att det fanns en plats till oss i marinan på första parkett bredvid sjöräddningens fartyg. Helgen har som ni kanske förstått tillbringats ombord på ett antal segelfartyg, alla något större än våran Grandiosa. Vi lämnade en tom hamn i Den Helder strax före sju på måndagsmorgonen. De flesta av fartygen gav sig av på nya äventyr i samband med den avslutande paraden på söndagseftermiddagen. Det är en del planerande, räknande och beräknande när man ska till innan man tar sig genom den Engelska kanalen med en segelbåt. Var kommer vinden ifrån och hur ser det ut med tidvattnet, är återkommande frågor. Många gånger känns det som att det alltid är motvind och självklart också lite motström. Har man tur kanske den bara är på en knop eller två men vid vissa utlopp längs med kanalen kan strömmen bli starkare än så. Livet ombord vid en flerdagarssegling bygger mycket på rutiner och om allt är någorlunda planerat innan avfärd så ska det helst inte ske några större överraskningar. Var och en har sina vakter att ansvara över, vi äter på bestämda tider, vi kollar väder och vind och däremellan får man lite ledigt men bör vara behjälplig vid behov och helst då med ett leende på läpparna. Leendet kan det vissa dagar vara lite si och så med, även från undertecknad. Några nätter med dålig sömn och konstant illamående kan göra mycket med humöret. Av erfarenhet från vårt tidigare segeläventyr så vet vi att det dröjer ganska exakt tre dygn innan man kommit in i seglingen och då blir upplevelsen en helt annan. Men än så länge är seglatser över tre dygn många sjömil bort. Apropå överraskningar så ska man aldrig tro att bara för att man har koll på utrustning, väder och vind innan man ger sig iväg att man därmed är imun mot mindre önskade händelser och upplevelser. Men hur var det nu med vindkraftverken? Tidigt dag två, långt innan solens strålar hade tagit sig genom morgondimman, började jag kunna urskiljas små mörkgråa torn som diffust avteckade sig mot horisonten. För att kunna hålla en någorlunda rätt kurs mot vind och ström hade vi under natten kämpat för att pressa Grandiosa tight mot vinden och att ändra kurs för att undvika dessa “torn” kändes i det läget helt otänkbart. Vindkraftverksparker på land och på hav kan man säkerligen ha många åsikter om, men att placera dem mitt i vår färdväg tycker vi inte. Därför togs ett enhälligt beslut av denna morgons vaktansvarig, det vill säga mig, att fortsätta färden genom den, under uppbyggnad, flera kvadratkilometer stora vindkraftverkspark. Hur svårt kan det vara? Det gäller ju bara att inte komma för nära de roterande bladen och hoppas på att vindarna förblir stabila. Lugnt och tryggt klyver Grandiosa vågorna när vi tillsammans parerar mellan vindkraftverkens stammar. Ljudet från de surrande rotorbladen är monotona och faktiskt lite rogivande. Solens första värmande strålar tar sig genom diset och ytterligare en ny dag till havs har inletts. Det är lätt att drömma sig bort när man sitter där i sittbrunnen med kaffekoppen i handen och äventyret framför sig. Palmer, vita stränder med klart turkosfärgat vatten, lyckliga tonåringar som dyker bland färgglada fiskar och entusiastskt berättar om sin upplevelse för sina harmoniska föräldrar. Drömmar…som grusas av ett ljud… Ihållande ilskna signaler från en orange arbetsbåt som utan ett ljud måste ha smugit sig upp bakom oss. En upprörd man som sticker ut sitt huvud ur styrhytten, busvisslar, skriker och huttar mot mig med något i handen. Panik uppstår. Vad vill han? Jag måste ju segla. Kan inte prata med honom nu! Väcker Joel, som sömndrucket undrar vad som står på. Jag försöker förvirrat förklara. Mannen fortsätter att skrika något ohörbart… Joel försvinner ner i salongen och kommer tillbaka med VHFen. Kontaktar den ilskna styrmannen på kanal 16 och får… lugnt förklarat för sig att det är väldigt olämpligt och farligt för oss att segla genom en vindkraftpark. Vi måste försiktigt ta oss ur parken snabbaste vägen. “Have a safe sail. Over and out!” Inget skrikande eller visslande, utan bara en orolig arbetsledare som omtänksamt önskar eskortera oss ut från hans arbetsplats. Ett dygn senare ligger vi förtöjda vid en flytponton vid Goports marina fortfarande långt från vajande palmer och vita stränder. Här är allt jämngrått och väldigt fuktigt.

 

 

 

 

 

 

 

 

3,029 comments
0

You may also like