Home Okategoriserade Episod tolv – Atlantöverfart

Episod tolv – Atlantöverfart

written by sailinggrandiosa 27 October, 2017

 

Nattpass nr 10
Redan innan jag gick och lade mig misstänkte jag att det skulle bli en orolig natt med lite sömn. Vi hade förberett båten för kvällen. Kvällshimlen var fylld med fantastiska molnkreaktioner, den ena mer dramatisk än den andra. Runt om oss drog squalls fram, mörka moln med massor av regn. Otroligt nog var det fortsatt stjärnklart där Grandiosa sakta seglade fram. jag sa godnatt till Torin och Joel som hade kvällspasset och som satt kvar i sittbrunnen för att studera alla de miljoner stjärnor som vakade över oss. Trots att hytten var kvalmigt varm och helt utan frisk luft dröjde det inte många minuter innan jag sov hårt och vaknade inte förrän Joel kröp upp i kojen bredvid mig. Något sömndrucken tog jag kudden under armen och flyttade över i Tryggves tomma hytt. Detta för att ge Joel en chans att sova utan att bli väckt när jag går på mitt pass kl 04. Men först stack jag upp huvudet till Tryggve för att gratulera honom på sin 18-årsdag. Tänk att Joel och jag numera har ett vuxet barn. Hur häftigt låter inte det?
Sömnen efter kl 24 blev inte lika imponerande. Vid 01:30 kom Joel instörtandes för att stänga mina fönster. Han hade förflyttat sin bädd till salongen då även han upptäckt avsaknaden av luft inne i hytten. Torin, som har sin fasta sovplats under överfarter uppe på däck, gjorde sitt bästa med att rädda sina kuddar och sängkläder undan regnet. Eftersom det var Tryggves vakt så var det han som fick sticka ut huvudet och kolla vindriktning och i hällande regn justera segel. Själv vände jag mig om, stoppade in öronproppen i det andra örat och försökte somna om. Det gick så där. När Tryggve satte på motorn kl 03:30 på grund av stiltje beslutade jag mig för att jag lika gärna kunde stå upp och göra mig iordning inför mitt pass. Mot den i övrigt svarta himmelen var stjärnorna utspridda likt glimrande diamanter. Vad som fångade min uppmärksamhet var dock inte stjärnorna ovan oss utan snarare avsaknaden av stjärnor akter om oss. När jag redan fem minuter senare kände de första trevande dropparna väckte jag Torin som på nytt sov i sittbrunnen. Sedan dröjde det inte många minuter innan himmelen öppnade sig och regnet började att vräka ner i mängder. Att det kan gå att regna så mycket. Det märks att vi är nere på åttonde breddgraden och att tropikerna närmar sig. Det var inte en liten skur heller. Efter 30 minuters ihållande störtregn började det lätta så pass mycket att jag på babords sida till min förskräckelse kunde skönja ett ljus. Efter 10 dygn med endast ett annat fartyg i sikte så kom det ett just i detta ögonblick. Snabbt startade jag upp Aisen där jag kunde konstatera att fraktbåten Tanja skulle gå framför oss med knappt en halv sjömil. Inte något annat fartyg kunde ses på plottern, bara Tanja och segelbåten Grandiosa och regnet fortsatte att ösa ner. Jag var helt genomblöt och för första gången på flera månader frös jag trots att det var 28 grader i luften.

Med en ny omgång torra kläder och en termokopp fylld med värmande Earl Grey kurade jag ihop mig under sprayhooden i väntan på att ljuset skulle återkomma och regnet upphöra. Strax före klockan 07:30 kunde jag börja skönja horisonten igen men regnet det fortsatte att strila ner.

5,146 comments
0

You may also like